2011-05-17
23:19:31
En ledig tisdag!
Min tisdag började med att jag vaknade runt halv sex och inte kunde somna om
skrev lite sms och somnade sedan om.
Råkade sova till halv tolv till och från.
Var ju trött! Sen gick jag upp och åt mig lite frukost innan jag åkte bort till Carro och drack kaffe innan jag skulle köra in henne till läkaren för att dem skulle göra något åt hennes knöl.
Dem skar och klämde å drog en massa! Såg hemst ut men dem tömde den iaf på all skit så nu håller jag tummarna fr att den ska bli bra !
Efter detta besök tog vi oss en runda till City Gross för att jag skulle "stor" handla!
Blev visst inte så mycket mat, men har iaf mat så jag klarar mig nu! Efter vi kommer hem och plockat upp allt så satt vi oss i soffan berädda på att börja gråta till filmen. P.S I love you! Efter att jag kör hem carro, satte jag micg och tittade på tv och mös med lite sms.
Du är ju ganska speciell, men har inte träffat dig mycket och vet inte hur jag ska ta dig eller va du vill. Jag går på dagarna och tänker på dig och väntar på att få ett sms av dig, eftersom du får mig glad utan att skriva något speciellt egentligen!
Haha, sjukt..
Frågan är om man är lite smått intresserad eller va de är som gör mig sån här?
I morgon är det onsdag och jag inte en aning om vad dagen har att erbjuda, hoppas på att det blir några sms och SOL!! :D
Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa lite och hoppas på att somna tidigt för att komma upp i tid eftersom jag börjar jobba på torsdag!
God natt!
Puss & Kram
2011-05-17
00:29:29
jobbigt..
Ibland när man tänker tillbaka på allt man varit med om i livet blir de som en stor klump i magen, allt känns jobbigt och tårarna rinner ner för ens kind. Va är meningen med allt som händer en i livet egentligen? Vad är meningen att ens vänner ska dö och lämna en själv här nere på jorden, eller att ens förälder dör i tidig ålder när man inte hunnit bli vänner? Jag börjar bli rädd för att lära känna nya människor, är så rädd för att fastna för dem och sedan mista dem. Tar dem bara en bit in på livet sen backar jag gärna lite. Ibland känns det som allt varit lättare om man själv varit den som försvinner så man slipper all smärta. Jag har byggt upp en mur för att inte visa att jag är rädd,ledsen och nere. Jag vill inte att dem som står mig nära ska behöva bära på all min smärta, de kommer ut när jag är själv. Jag kan inte ens förklara vad de är som gör ont och får mig ledsen. När jag är nere håller jag mig ifrån att träffa vissa personer för de känns som dem kan se igenom en! Jag är rädd för att börja jobba igen efter min sjukskrivning, är så rädd för att de ska göra ont och jag inte kommer klara av att jobba, men vill ju jobba.
Vet inte ens va jag skriver.
Sitter hemma och funderar på mitt liv, jag är 23 år gammal och redan fått va med om detta.
Kommer de komma mer?
Eller är det färdigt nu?
