2010-09-10
14:16:21
En del om pappas död!
Kan vara en del små fel i detta, men det är så här jag minns att!
De var en söndag den 10 oktober 2004, jag sov hemma hos martin på rönnemyr, jag hade så ont i magen och kunde inte sova.
Jag gick runt i rummet och satt vid datorn, varje gång jag hörde en bil var jag tvungen att kolla vad de var för bil. Kände mig orolig för något. Men va skulle de kunnat vara tänkte jag, jag har väl inget att vara orolig för? Eller? Min oro och magvärk försvann någon gång runt 6 på morgonen.
Så på måndagen blev de inte att jag gick till skolan eftersom jag inte fick någon sömn på hela natten! Hela veckan gick och allt var som de brukade trodde jag!
Jag gick runt i rummet och satt vid datorn, varje gång jag hörde en bil var jag tvungen att kolla vad de var för bil. Kände mig orolig för något. Men va skulle de kunnat vara tänkte jag, jag har väl inget att vara orolig för? Eller? Min oro och magvärk försvann någon gång runt 6 på morgonen.
Så på måndagen blev de inte att jag gick till skolan eftersom jag inte fick någon sömn på hela natten! Hela veckan gick och allt var som de brukade trodde jag!
På fredagen 15 oktober skulle jag och mina vänner festa till att som vi brukade på fredagar.
Hade pratat med mamma och allt var lungt med henne så alla var bra..
När vi börja bli fulla och är ute i alvesta lvid satiol, kommer martin körandes på sin moppe. Han hade varit och kört och kollat lite i alvesta, han kommer fram till mig och frågar varför polisen är utanför min pappas hur?
Hur ska jag veta de svarade jag. Jag ringde då till min mamma och frågade henne om hon visste varför.Hon började sitt svar med att säga "eehh, jo jag ville inte säga något innan idag eftersom du skulle dricka, men din pappa är försvunnen och varit de sen SÖNDAGS! "
Hade pratat med mamma och allt var lungt med henne så alla var bra..
När vi börja bli fulla och är ute i alvesta lvid satiol, kommer martin körandes på sin moppe. Han hade varit och kört och kollat lite i alvesta, han kommer fram till mig och frågar varför polisen är utanför min pappas hur?
Hur ska jag veta de svarade jag. Jag ringde då till min mamma och frågade henne om hon visste varför.Hon började sitt svar med att säga "eehh, jo jag ville inte säga något innan idag eftersom du skulle dricka, men din pappa är försvunnen och varit de sen SÖNDAGS! "
Jag slängde på luren och skrek till martin, nu kör vi upp till pappas hus!!
Och när vi kommer dit hoppas jag av och springer fram till poliserna med tårar i ögonen och frågar "VART ÄR HAN?"
Och när vi kommer dit hoppas jag av och springer fram till poliserna med tårar i ögonen och frågar "VART ÄR HAN?"
Dem svarar vem är du? Jag är hans dotter!
Då sa dem att dem inte hittat honom, dem hade precis varit inne i huset och där kunde dem inte hitta honom. Dem sa att dem skulle fortsätta leta imån uppe vid stugan för han hade tydligen varit på väg dit.
De jag fick upp i huvudet direkt då var, han ligger ute i vattnet död!
Men sa aldrig det till dem! Vad som hände där efter minns jag inte, tankarna sprang iväg! På lördagen den 15 oktober satt vi nere hos Kim och spelade kort.
Dem frågade hur jag mådde och hur de kändes, jag svarade bara de är väl inget speciellt, bryr mig inte om han är död. Vi hade ju ändå ingen kontakt och han kallat mig en massa saker. Så nej jag skulle inte bry mig.
Plötsligt ringer min mobil och mamma säger att jag ska komma ut, kommer ut i bilen och ser på mamma att dem hittat honom och att han inte lever.
Mamma bara kramar mig och gråtandes säger hon, han är död, dem hittade honom en bit bakom stugan i vattnet död! Jaha sa bara jag och tog de som en klackspark!
Efter en stund går jag in till mina vänner igen och säger bara dem har hittat honom död, så nu vet vi vart han är iaf. Sen var de inte mycket mer med det den dagen! Brydde ju mig inte (trodde jag) Söndagen åkte Jag,mamma,tobbe,jocke, Annelie(pappas"fru") och några till in till sjukhustet för att titta på honom.
Dem frågade hur jag mådde och hur de kändes, jag svarade bara de är väl inget speciellt, bryr mig inte om han är död. Vi hade ju ändå ingen kontakt och han kallat mig en massa saker. Så nej jag skulle inte bry mig.
Plötsligt ringer min mobil och mamma säger att jag ska komma ut, kommer ut i bilen och ser på mamma att dem hittat honom och att han inte lever.
Mamma bara kramar mig och gråtandes säger hon, han är död, dem hittade honom en bit bakom stugan i vattnet död! Jaha sa bara jag och tog de som en klackspark!
Efter en stund går jag in till mina vänner igen och säger bara dem har hittat honom död, så nu vet vi vart han är iaf. Sen var de inte mycket mer med det den dagen! Brydde ju mig inte (trodde jag) Söndagen åkte Jag,mamma,tobbe,jocke, Annelie(pappas"fru") och några till in till sjukhustet för att titta på honom.
Alla var ledsna förutom jag!
Jag kände mig dum varför var alla andra ledsna men inte jag?
Han låg i en liksäck och var ganska blek med ett sår i ansiktet och inga glasögon på sig!
Sen åkte vi hem och jag tyckte allt var som innan förutom att mamma tjatade mycket på mig om pappa. varför skulle jag bry mig nu när jag inte gjort de innan?
Dagarna efter detta handlade mycket om att fixa hans begravning. Sen var de ju dags för begravningsdagen! Vi alla samlades utanför innan vi gick in i kyrkan! De värsta var att se farfar komma och vara ledsen och säga "ens barn ska inte dö före sig själv".
Vi gick in och jag fick sitta jämte niclas och annelie! (som jag inte gillar!) Alla grät innan det ens hade börjat, och jag satt där som vanligt.
Sen kom de en fluga som var på mig hela tiden och var inte rädd när jag viftade mot den, jag frågade mig själv i huvudet, Är de du pappa? Och den vägrade flyga iväg! Men när jag lät den va flög den och satte sig på kistan.
Sen åkte vi hem och jag tyckte allt var som innan förutom att mamma tjatade mycket på mig om pappa. varför skulle jag bry mig nu när jag inte gjort de innan?
Dagarna efter detta handlade mycket om att fixa hans begravning. Sen var de ju dags för begravningsdagen! Vi alla samlades utanför innan vi gick in i kyrkan! De värsta var att se farfar komma och vara ledsen och säga "ens barn ska inte dö före sig själv".
Vi gick in och jag fick sitta jämte niclas och annelie! (som jag inte gillar!) Alla grät innan det ens hade börjat, och jag satt där som vanligt.
Sen kom de en fluga som var på mig hela tiden och var inte rädd när jag viftade mot den, jag frågade mig själv i huvudet, Är de du pappa? Och den vägrade flyga iväg! Men när jag lät den va flög den och satte sig på kistan.
Tog då det som ett ja på min fråga!
När det väl började så hör jag hur någon gråter så personen inte får någon luft, tittar åt sidan och de visar sig vara en av mina älsta bröder Joakim.
Då fick jag lite tårar i ögonen! Tittade sedan ner på vårat block vi fick och på fram sidan var de en bil på pappa, jag satt då och funderade på är det verkligen han som ligger i kistan??
Men kunde inte se att det skulle vara han!
Begravningen var jätte fin. Efter begravningen åkte vi hem till Anders pappas bror och fikade lite. Mina bröder och mamma skulle sedan in till stan och äta men jag ville inte, utan jag skulle till mina vänner istället, för vi hade saker planerat. Så jag kunde inte ens den dagen lägga min tid på familjen! Veckorna som kom efter detta blev att tömma hela huset och fixa med att dela upp sakerna. Städa huset så vi kunde sälja de och fixa med försäkringarna pappa hade för våran skull.
Jag sket i skolan mycket på den tiden men de var ju inte för att jag mådde dåligt utan ville ju bara inte. (trodde jag) Det slutade tyvärr med att jag fick gå om ettan igen! Men för att gå tillbaka lite, jag funderade på om pappa druckit den dagen, för han drack ju varje dag, jag tänkte jag får väl fråga Annelie om de men inte på sms för då ser jag inte om hon ljuger, så jag bestämde med henne att vi skulle fika.
Och innan vi han ta fikan hann de gå en massa rykten i alvesta om att hon hade festat,haft en annan i stugan, puttat han i vattnet med mera. Så när vi väl träffades så frågade jag henne, "hade pappa supit den dagen?"
Hon svarade nej han var nykter. Jag tyckte de lät konstigt men hon verkade inte ljuga.
Efter vi pratat en stund så berättar hon om en dröm hon haft om pappa.
Den var så här " Han hade kommit fram till henne någonstans från ingenstans och frågat henne varför puttade du mig i vattnet? " Och när hon berättat de började hon försöka prata bort de hon precis sagt. Men jag la de direkt på minnet. Sen frågade jag henne varför han var uppe vid stugan, Hon svarade mig då för vi hade varit hemma hos han och var på väg upp dit tillsammans för att vara i stugan lite, men jag lämnade honom och gick i förväg för att han gick för sakta.! Men här har vi ett problem, för till mig sa hon så men till polisen sa hon att hon gick i förväg för att tända brasan, och till mina bröder sa hon att hon gick iförväg för att brasan var tänd.
Och en annan gång ändrade hon sig för mig med och sa att dem sovit hos pappa några timmar och sedan ville gå upp dit och så gick hon före för han ville att hon inte skulle behöva gå så sakta med honom.
Och när jag frågade henne varför letade du inte efter honom när du mäkte att de tog lång tid, nej jag tittade på tv och somnade. (Hur kan man somna igen om man redan sovit några timmar?)
Och så sa hon att hon vaknade när de var mörkt och han var inte där så hon gick ut och satte upp ljus så han skulle se vart stugan var.
Men borde man inte egentligen gå och leta redan då?
Och sen försvanna han på söndagen och hon anmälde honom inte borta förens fredagen för att pappas bästa vän inte hört av honom och tvingade henne till de! De är något med hennes historier som gör att jag tror hon gjort något för att detta skulle hända! Men polisen säger att han var helt ensam när han dog, men hur ska dem kunna hitta spår efter 5 dagar av regn blåst osv.? När Annelie märkte att jag trodde något så började hon undvika mig hmm undra varför? Nu efter snart 6år har jag fortfarande inte pratat med med henne, jag har sånt hat mot henne klarar inte se henne! Och jag har också börjat inse att även om jag och min pappa inte hade någon kontakt på dem senaste åren han levde så är de ju ändå min pappa! Nu kan man aldrig förlåta honom på sammavis som om han hade levt. Han kan inte ringa och fråga hur de är med en! Inget allt. Så nu börjar allt komma i fatt en och kanske dags att för en gångs skull ta sig igenom detta och allt annat man har i sin väska för den börjar bli tungt att bära! Jag klarar detta de vet jag redan, men vart ska man börja egentligen??
Nu orkar jag inte skriva mer i dag!!
Nu orkar jag inte skriva mer i dag!!
2010-09-01
23:58:53
typiskt!
Jag vill verkligen, men vet inte hur! Sätter väl mig bara i skiten vilket fall som!! Jag är hemma i mån med sen så ska jag nog jobba, Och ska föröska komma ut i helgen iaf så jag inte blir dum i huvudet! :P
God natt!
God natt!
2010-09-01
00:29:26
För första gången på 6 år skriver ja till dig!
Pappa!
Varför är du inte här med oss? Varför säger dem att du var ensam när det hände? Jag tror inte på det eller ska jag göra de? Jag önskar att jag fick en chans till att ornda upp allt mellan oss, jag hade chansen men jag tog den aldrig! Nu är det för sent! Jag vet att du älskar mig även om du aldrig fanns där eller visade att du älskade mig. Men jag är glad att du är hos mig ibland även om du skrämmer mig! (En del tror väl ja är dum när jag skriver så, men de är sant du brukar sitta brevid mig i sängen) Mest av allt är jag glad att du varit Niclas skyddsängel när han varit nära att kunna dö två gånger! Förlåt för allt dumt jag gjort/gör!
Jag älskar dig Pappa, saknar att inte kunna se dig även om jag inte ville de, saknar att kunna säga till en kille man gillar att där går min pappa! Eller kunna säga till mina barn där är morfar! Nu kommer dem aldrig få träffa dig, bara se dig på kort!
Varför blev allt så här egentligen? Va skulle du ut och göra den dagen?
Mig själv!
Duger jag egentligen som jag är? Jag försöker göra allt rätt, men ibland så står man imellan två val och tydligen så blir de fel vilket jag än väljer! Kan tyvärr inte dela på mig hur mycket jag än försöker! Väljer de som känns smartast just då men men! Förlåt för allt! Men va spelar de för roll om jag säger förlåt för jag lär väl ändå göra fel igen eller? Kommer jag leva ensam och trist resten av livet eller kan jag lyckas göra rätt någon gång?
Eller du, svara inte på de!!
Varför är du inte här med oss? Varför säger dem att du var ensam när det hände? Jag tror inte på det eller ska jag göra de? Jag önskar att jag fick en chans till att ornda upp allt mellan oss, jag hade chansen men jag tog den aldrig! Nu är det för sent! Jag vet att du älskar mig även om du aldrig fanns där eller visade att du älskade mig. Men jag är glad att du är hos mig ibland även om du skrämmer mig! (En del tror väl ja är dum när jag skriver så, men de är sant du brukar sitta brevid mig i sängen) Mest av allt är jag glad att du varit Niclas skyddsängel när han varit nära att kunna dö två gånger! Förlåt för allt dumt jag gjort/gör!
Jag älskar dig Pappa, saknar att inte kunna se dig även om jag inte ville de, saknar att kunna säga till en kille man gillar att där går min pappa! Eller kunna säga till mina barn där är morfar! Nu kommer dem aldrig få träffa dig, bara se dig på kort!
Varför blev allt så här egentligen? Va skulle du ut och göra den dagen?
Mig själv!
Duger jag egentligen som jag är? Jag försöker göra allt rätt, men ibland så står man imellan två val och tydligen så blir de fel vilket jag än väljer! Kan tyvärr inte dela på mig hur mycket jag än försöker! Väljer de som känns smartast just då men men! Förlåt för allt! Men va spelar de för roll om jag säger förlåt för jag lär väl ändå göra fel igen eller? Kommer jag leva ensam och trist resten av livet eller kan jag lyckas göra rätt någon gång?
Eller du, svara inte på de!!
